Tänkte att jag skulle bjuda på ett litet småleende. I går när jag skulle köra och handla, kollade jag så mobilen var med. Under rådande omständigheter måste jag ju alltid ha den tillgänglig. Letade som en galning, hittade den inte. Tar då vår fasta tel. och ringer mobilen. Klart och tydligt hör jag den, men inte sjutton kunde jag hitta den. 5 olika samtal ringde jag, klart och tydligt hörde jag mobilen, men hittade den inte. Lyfte på allt som tänkas kunde
Letar som besatt. Efter ett tag ringer jag upp igen, samma visa hörs klart och tydligt, letar precis överallt. Det konstiga var ju att den hördes lika tydligt var jag än befann mig.Fick köra utan att ha mobilen med mig. På eftermiddagen kände jag mig lite trött, så jag bestämde att jag och Elvis skulle ta en liten lur. Då kom förklaringen till den försvunna mobilen. När jag skulle lägga mig kände jag något konstigt "där bak". Jodå helt riktigt i bakfickan hade jag mobilen. Inte konstigt att den hördes lika tydligt var jag än gick. Till saken hör att jag mig veterligen aldrig haft något i bakfickorna till Jeansen.
. 
Denna "vackra" ren med en tomte ridande på, fick jag i julklapp när jag var 3 år. När våra barn var små, kom alltid samma kommentar "måste du ha denna hemska grej i fönstret varenda år ??" Jodå den hänger med ännu , vacker är den inte precis, men ett kärt minne, som varje år står i fönstret, trots att den är 72 år gammal. Lite sentimental får man väl vara?
Marianne
Det är klart att du ska vara "lite sentimental"! Det är ju det julen är till för, eller.....!?
SvaraRaderaSjälv har jag gråtit en skvätt idag eftersom våra vänner lämnat återbud till julafton. Och detta trots att jag visste till 90% att dom inte skulle komma. Hon har nyligen bytt klaff i hjärtat och mår ännu inte bra. Men...det spelar ingen roll, jag älskar jultraditionerna så jag blev ledsen nu när jag fick det slutliga beskedet, men är man dålig så är man..... Sen tänkte jag på förr när vi alltid hade hela tjocka släkten samt en del vänner hemma hos oss. Underbart kul hade vi, nu kommer vi sitta där och glo på varandra - och på Santos också förstås. Risken är väl att en hel del godbitar hamnar på golvet! *fniss*
Därför var extra trevligt att läsa ditt inlägg, jag skrattade faktiskt högt. Så nu är jag på bra humör igen och ha börjat koka skinkan. Jodå, jag KOKAR skinkan själv, allt ska ju vara som det var förr. Men oj, vad jag har minskat ner på julbordet nu när vi bara får två vänner hit på juldagen!
STOR KRAM till er alla tre
från oss tre
Susie
Goaste Mammi o bloggvän. Tack för leendet. Den där mobilen brukar spöka för mej med=)).
SvaraRaderaVill ösnka dej o Uno den bästa av jular. kram till er båda. /Knatten
Underbar berättelse! Du får väl ta och sätta på vibration på mobilen då hade du känt att den var i fickan!
SvaraRaderaDäremot blir jag förskräckligt upprörd av att läsa vad som hände er tidigare i december. Hoppas verkligen att polisen kunde få fatt i bovarna och trots allt - vilken tur att de inte var av det våldsammare slaget! Usch, vilka rysningar jag får!
Nu hoppas jag verkligen att 2015 blir ett bättre år för er, att den negativa spiralen vänder åt andra hållet!
Varma kramar!
(Och förresten, imorgon kommer jag att lägga in ett inlägg om en keramiker jag fick hälsa på före jul. Kanske något du vill kika på?)
Hej vännen, jag har läst igenom det jag missat på ett tag, (ofrivilligt), ja man bara ler och fnittrar och suckar av allt som händer hos dig (er).
SvaraRaderaFörvirrad kan alla bli även jag, har oxå letat efter mobilen många gånger, hi hi hi . . .
Sen har inte Sixten ännu råkat sätta på någon spisplatta. Ännu ingen som försökt göra inbrott, men i dessa tider kan allt hända precis närsomhelst. Man vågar knappt lita på en enda människa numera, tyvärr.
Önskar er Gott Nytt År, ta hand om er, kram/ Eva