Marianne
Mammi Eken
fredag 17 februari 2012
Så är vårt liv just nu.
Nu är det bara sjukhusbesök som gäller, varenda dag, ibland 3 ggr. Trots att det gått bra med operationerna, och han fått lämna Intensiven, har gnistan försvunnit. Han blir naturligtvis glad för besöken, men äter absolut ingenting. Fick reda på att han skulle till annat sjukhus, bara 1,5 mil härifrån, men en mycket bra Rehabiliteringsavd, (I ett särskillt hus) får jag då reda på att han inte kan komma dit, orsaken vet jag inte. På måndag skall vi på ett Vårdplaneringsmöte, får väl höra vad det handlar om. Kämpar på så gott det går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Mammi!
SvaraRaderaDu och ni kämpar på.
Livsgnistan kommer nog så sakta tillbaka, jag hoppas det. Hoppas att det blir ett bra planeringsmöte.
Kram till dig
Se till så att du är väl förberedd för planeringsmötet och försök att inte "bli överkörd"! När det är en hel grupp från sjukhuset så kan det lätt bli så att man av olika skäl - att man är väldigt orolig för den sjuke t.ex. - inte orkar stå emot grupptrycket. Ta därför gärna med dig någon som du vet kan behålla lugnet och kanske föra bådas talan!
SvaraRaderaKRAM
Susie
Kram på er bägge. Och jag erkänner att jag inte har hunnit skicka iväg Kusin Karlsson ännu men han kommer, jag lovar. /Knatten
SvaraRaderaMina tankar vandrar till dig....
SvaraRaderaOj, vad mycket som har hänt! Hoppas du orkar, här får du en styrkekram/LIla-Christina
SvaraRaderaHej igen min vän!
SvaraRaderaJag beundrar Dig för att Du kämpar som Du gör. Men några andra alternativ finns ju inte. Försök att komma på nåt som han verkligen tycker om, så kanske han vill äta lite.
Jag skickar all min styrka och hopp till Dig kära bloggvän.
Kram Åsa.
Vilken förskräcklig pärs ni tar er igenom! Skickar stora styrkekramar till er båda.
SvaraRaderaSusie är klok, ta till dig det hon skriver!
Så småningom kommer livsgnistan och aptiten säkert tillbaka, men det tar sin lilla tid.