Jag befinner mig så långt nere i avgrunden det går. I tisdag kom ambulansen (prio 1) och hämtade min älskade make. Direkt till röntgen och omedelbar operation. Något med kroppspulsådern. Har suttit där i åtskilliga timmar, hållit hans hand, smekt hans kind. Ingen reaktion. Underbar personal t o m sjukhus-prästen har besökt mig många gånger och även ringt. Alla ställer upp för mig, men vad hjälper det. Om det finns någon som tror att det finns en Gud, hur kan då detta hända? Har han inte haft nog med elände?I unga år skelettcancer, sen  en stroke som han repat sig från, och nu detta. Ingen av våra närmaste får ringa till vår fasta tel. eftersom Intensiven ringer på det nr, så fort någon försämring sker. Hur jag skall orka igenom vet jag inte, denna ovisshet är förödande. Trots allt stöd jag får från barn, barnbarn släkt och goda vänner, känner jag att jag inte klarar så mycket mer.

Marianne