Så har vi det nu.

Tänkte redovisa lite. För det första har vi tagit fram en "ny plommonsort" som vi döpt till Vicki Gran.Ett skott har slagit sig ner i vår granhäck, tjusigt när det blommar. I fjor fick vi 25-30 plommon på det, smakar precis som modern d.v.s. Viktoriaplommon. I går fick jag ett mycket positivt besked, som jag skriver om lite senare, det gjorde att jag var ute hela dagen i trädgården. Visste knappt var jag skulle börja, eftersom jag inte gjort ett enda dugg ute i år, som ni förstår. En bild av Vicki Gran blir väl bra.

Jag började med Pumprabatten, massor av mossa runt hela stenläggningen, stålborste gick helt o.k. Själva pumpen var grön av föroreningar, för att inte tala om allt ogräs. Hittade även växter som jag totalt glömt, rengjorde fågelbadet och tvättade Näckrosen, blev själv nöjd med resultat, eller?

Det växer nu så det knakar överallt, tyvärr också ogräset. Var ju kanonväder i går och trodde det skulle va så i dag också, planerade att bränna ogräset som växer friskt i singeln, men tyvärr regn. Rosenkvitten är översållad av knoppar, brukar bli ett stort flammande hav.

Marianne

Lite om hur vi har det nu. Jag har letat som en galning för att hitta en läkare som kan skriva ut recept för infektionen han har i halsen, lyckades till slut. Den avdelning som "har hand om honom" sköter ju bara det kirurgiska. I Måndags när han var på dialys, ringde de mig och sa han hade skickats till kirurgen, för att byta Peggen. Kom hem med färdtjänstbilen och trodde allt var o.k. På tisdagen fick vi ett nytt larm, så jag kunde nås var som helst ute, det både tjöt och vibrerade. För en gångs skull kunde jag lägga mig med ro, tog en sömnpilla vid 9 ½10 tiden. Uno låg och tittade på TV. Frågade vad läkaren sagt när de bytte, vet inte förstod inte hans språk. I vilket fall som helst skulle jag sova med gott samvete med larmet precis vid huvudet. Ligger på en soffa c:a 3 m från Unos säng. När jag som vanligt önskade honom god natt, märktes ingenting. Sent på kvällen innan dialysen så får han en sondmatning som är klar tills vid 6-7 tiden. Som sagt så sov jag väldigt tungt, så hör jag en röst som vrålar in i örat "upp med dig nu Uno är på sjukhus, ambulansen hämtade honom" På fullt allvar, om jag hade haft dåligt hjärta, så kunde det gått riktigt illa. Jag far upp ur soffan, hann inte ta på glasögonen så jag såg henne inte. Ringde vår dotter och hon började rota i det hela. När nattsköterskan kom såg hon att Uno frossade, tog tempen ingen hög feber, men hela han skakade. Då hade han fått en infektion när Peggen byttes. Nattsköterskan insåg allvaret och larmade ambulansen. När jag sen besökte Uno och frågade om nån kallat på mig, Nej absolut ingenting sades. Naturligtvis anmälde jag det hela och hon ringde upp mig och förklarade " jag visste ju inte vem som låg i soffan" (i det stadiet finns nog inte tankar på det hållet) Hon försökte förklara bl bl bl. Varför väckte du mig först efteråt, jag hann ju inte ens säga hejdå. Hade hon ingen förklaring till. Efterom jag larmat ambulans 4 gånger, vet jag hur de arbetar, då kunde hon gått 4-5 steg in till mig och väckt mig, men hon var där och tog en pläd och en extra filt så han inte skulle frysa !!!!  Jag gav henne rådet att återvända till sitt hemland, för här i Sverige skall ingen bli så illa behandlad. I mitt stilla sinne tänker jag, hur många äldre och sjuka, vågar ringa och anmäla "missförhållanden" av rädsla för "reprisalier". Det är ju inte alla som en kärring som ALDRIG ger sig en tum om hon anser sig ha rätt.

Fick i går ett mycket positivt besked, Uno kan svälja nu, mediciner har tydligen verkat. Fil till frukosten, blåbärssoppa till lunch och nyponsoppa till kvällsmat. Innan har han inte kunnat svälja ens en tesked vatten, kom i retur på stört. Besöker honom dagligen, men i dag bler det först kvällsbesöket, vår ena dotter ringde och undrade om jag ville följa med på en utfärd "ut i det blå" Sånt behöver jag verkligen, har varit tuffa månader men hoppas det blir bättre.

Marianne