Mammi Eken

Mammi Eken

söndag 26 juni 2016

Jodå jag är kvar (ont krut o.s.v.)



Det var ett tag sedan jag visade mig på den här sidan.

Ni skall slippa att höra allt elände som hänt. Har nu sluppit klippa gräs på ett par veckor, p gr a torkan, men ogräset växer så det knakar om det, så det får ju ha en ansning emellanåt. Trodde jag gjorde ett fynd på en Loppis !!! en grästrimmer elektrisk till en summa av 40:-. Fungerade perfekt, med sladdvinda och hela köret. Tråden tog ju slut så småningom, så jag kör in till det Varuhus, som i princip har allt, utom mat förstås. Står där såna grejor finns, men hittar ingen som jag behövde. En anställd kommer förbi, och då får jag besked att den sorten jag skulle ha,inte tillverkas mer !!  Det var ju bara att köpa en ny, men ett besvär står kvar. Var skall jag göra av med det "Loppisfyndet" jag gjorde. Har man inte större problem än så, är det bara att glömma.                                                              Jag hade för ett gott tag sen en som skulle rensa rabatter, hon hann bara med den vid den stora stenen, tack och lov. Allt som hade grönt ovan marken och allt med rötter åkte bort, bara Pionbusken blev kvar. När jag sen ser mig om i andra rabatter, så hittar jag mycket som kunde sättas där igen. Ibland har man tur, eller ??           I år får vi många vindruvor, hoppas det inte blir som i fjor, när jag fick klippa bort ungefär 300  klasar, som tyvärr inte mognade. Smakade på de, och var ingen höjdare. Hade inte tid " att trampa vindruvor" som jag sett att man gör på andra "plantager" Knappt så många får vi inte i år, men bara de är goda så är det helt O.K.             I dag har jag gjort något som inte händer var dag. Fick ut med alla sängkläder, för att få dem torra. Var något fruktansvärt varmt här inne, och eftersom vi numera ligger på bottenvåningen, vågar vi inte ha fönstren öppna, efter de attacker vi blivit utsatta för. På andra våningen var det helt O.K att ha fönstren öppna året runt,                       men det vågar vi inte här. Är skrämmande.                   Hoppas på en varm och solig sommar.

 Marianne

                




3 kommentarer:

  1. Åh vad kul att se dig här igen! Har verkligen saknat dig!!
    Visst är det skrämmande varmt, speciellt för alla djur. Santos har dock inte visat sig lida speciellt, utan vill ut en gång i timmen helst!
    Kan bero på att en granne som bor rätt långt bort - som tur är - har TRE tikar som börjat löpa. Och det är ju så att börjar en så kommer dom andra efter. Jättejobbigt, både för Santos och för oss. Avelshane som han är med tre kullar efter sig, så vet han ju vad som är på gång, så han gnäller om han inte får komma ut tillräckligt ofta!
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  2. Vilka hemska (kommunal)kontakter du har! Måste vara otroligt frustrerande och jag förstår att livet kan vara ett helvete för dig ibland!!
    Men...som vanligt gäller den hemska devisen att "gilla läget" - man har ju bara ett liv. Och jag hoppas verkligen att du åtminstone har lite kvar av ditt "go" och kan njuta av några trevliga stunder. Fast jag håller med, det kan bli för mycket ibland. Själv börjar jag bli lite irriterad på det här med hålan i magen, speciellt nu när det varit så varmt. Jag märker att jag lätt brusar upp (fast jag har alltid haft ett häftigt humör, man var ju inte rödhårig för intet *fniss*) och då är det naturligtvis Rolle stackarn som får ta emot gnället. Fast han har det ju inte så lätt han heller. Först stå ut med mig och sen ovanpå det skölja och lägga om mig varje dag!
    Men det är bara att bita ihop...och det är ju tur att man inte har läggningen att bli deprimerad!!
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  3. Men kära lilla 'mammi', jag skulle ringa till dig många gånger för jag och Rolf har undrat hur det står till med dig och Uno.
    Jag förstår mycket väl att du har massor av jobb när du har en sjuk man och det finns tusen saker som ska eller bör göras.
    Sedan bekymmer med allt den där 'vägen' har ställt till det med
    och aldrig får du vara glad länge . . . .
    Men du är duktig på allt och kan bita ifrån dig när det gäller vägverket och allt inom Unos sjukdoms transporter m.m.
    Hoppas att Uno känner sig bättre och att du kan få några timmars lugn och ro. Men nu närmar sig julen och med den blir det aldrig precis lugnt. Förhoppningsvis lite ljusare i och med att man tänder adventsljusen, någon snö tro jag icke på.
    Fast vi har haft kyligt och minusgrader i ett antal veckor men nu åter mörkt och grönt och plusgrader. Jag är inte så glad i vintern för den bara slabbar och blir det snö så får man skotta och det är inte direkt kul, du får väl också skotta en del förstår jag. Så ju längre det vita väntar med att falla är det bättre för oss 'gamlingar' att slippa det, synd bara om barnen.
    Nu ska vi till sonen som fyller 45 år och gratta.
    Sköt om dig, hälsa Uno och krama Elvis.
    Hälsningar/ Eva

    SvaraRadera

Jag blir så glad, för varenda kommentar.