Skall aldrig mer lita på en karl

Så fick vi höra att Sven skulle komma på besök !!! Hade precis tagit bort efter Simone, gasolspis, ljus, tändare, kollat batterier i vägglamporna, gasolkök, hällt ut vatten för matlagning, samt 3 hinkar på toan, m.m. Det var att skaka fram allt igen.Vad händer? Inte kom det någon Sven, barnen ringde för att kolla hur vi hade det. De blev minst sagt chockade, när de fick reda på att VI av alla människor hade el. Hade hört på radion att i stort sett alla fått tillbaka strömmen. Strömavbrotten för oss tidigare var 10-15 per år. Det var ju kanon, behövde inte ens ändra sjukhussängen som sköts av el (förra gången gick strömmen när sängen var i sittande ställning) och då var det massor av kuddar och överst en madrass. På morgonen kom en tekniker och fixade sängen i rätt läge. På kvällen kl 18.10 var det vår tur att bli strömlösa, fixades dock redan kl 21. Tackar för det.

Som tack för allt barnen har ställt upp med, när det gäller deras far, ordnade vi så att de följde med oss till världens partaj. Jättegod mat och dryck, i massor, och som pricken över i underbar sång och musik. Bara Elvisbitar blandade med lite kul mellansnack. De tyckte verkligen det var en kanongrej. Själv hade jag lite träningsvärk i armar och ben när vi kom hem, inte en chans att sitta still och lyssna, nej upp och hoppa.

Började att ta ut och dansa runt 14 år, det absolut roligaste jag vet, har kanske lite musik i ådrorna, eftersom min far hade en dansorkester, ut och dansa, stående var 3 ggr i veckan, bara ett måste.

När Uno hade fått skelettcancer höll vi uppe i 3-4 år, sen var vi i gång igen, dock endast ett par ggr i månaden.

Skulle försöka att ändra lite på bloggen, men som vanligt gick det åt skogen, men vem vet, t.o.m. jag kanske kan lära mig så småningom. Mycket nymodigheter kan man säga. Vi har fått tillbaka vår Järnvägsstation så man kan åka till stan, tar bara 7 min, att bussarna dragits in gör väl inte så mycket, det är bara att ta bilen och köra till stationen, "billigt och bra". Vi fick lite information ang den återöppnade stationen. Jag undrar, är vi inte svenskar längre ?? Så här stod det på meddelandet vi fick 

"We`ll meet again, Önnestad". Vi fick också fribiljetter till en resa, och en hållare till kortet som det står: Name, addres, place/town, country och telephone. Inte utan att man känner sig lite stenålders.

Ha det så gott Ni alla

Marianne