Ja nu är det tid för nya tag. Vid ett tidigare tillfälle lovade jag att berätta om det alster jag gjort, som jag är allra stoltas över. Nu är det många år sen närmare bestämt -91. Ur en bil på parkeringen steg det ut en nunna, hade faktiskt aldrig tidigare sett en levande. Hon kom in och frågade om jag skulle kunna göra en stor golvvas inför deras invigning av det nybyggda klostret, vilken känsla. vi stod och pratade lite och så får hon syn på smidesalstren som Uno gör, och frågade om han kanske kunde göra en stor golvljusstake. Det fanns ju bara ett enda svar, naturligtvis ville vi gärna göra detta. Hon skulle komma tillbaka om en vecka för att se på skisserna. Naturligtvis var det lite nervöst. Skall fortsätta lite senare, så ni får nöja er med detta så länge.
Tänkte visa vår gavelrabatt, ett kort från Julen 2010 och ett från julen i år. En viss skillnad.
Ha det så bra ni alla
Marianne
Hej!
SvaraRaderaDet där lät riktigt spännande, kul att få följa.
Ja, i år är det minsann skillnad när det gäller vädret.
Kram
Spännande historia - hoppas vi inte får vänta så länge på fortsättningen!
SvaraRaderaKRAM
Susie
Tack för tipset på min blogg! Älskar lila så det lät naturligtvis jättesnyggt, men det första gubben min sa; "Inga dynor i lila - där går gränsen!"
SvaraRaderaNu är det ju så att UTE där bestämmer jag hur det ska se ut och det mesta INNE också, även om jag får kompromissa lite där. *fniss*. Rolle får bestämma alldeles själv i garaget, verkstaden och sitt musikrum!