Än har jag lite ork kvar !!

På sistone har jag inte varit så aktiv. Vill också berätta lite fakta för er som inte känner oss. På bloggen skriver jag oftast, JAG har gjort Jag skall göra. Varför då tänker kanske några. Hon har ju en man, stämmer. Men för himla många år sen, drabbades han av världens vidrigaste sjukdom, cancer i höger ben. De kunde rädda hans liv, men benet blev inte vad det skulle vara. Han har därför svårt att ligga på knä, sitta på huk, eller ta något från golvet t ex. För 6 år sen drabbades han dessutom av en stroke, som tack och lov, inte lämnat så mycket spår efter sig. Vi hade precis fixat nya fönster i kuporna över affären, men en grej blev fel. Jag som aldrig kunnat gå mer än 3 pinnar upp på en stege, bestämde INTE nån gång mer får du klättra på en sån. Då fanns bara en utväg, JAG måste klättra upp och fixa det. Det var ett fruktansvärt beslut, men jag ansåg att jag inte hade något val. Kan än känna den ångest och vånda som drabbade mig, men ansåg inte att jag hade något val. Numera springer jag som en katt uppför stegar. Att jag klarade av det är än i dag ett under, men skall jag vara helt korrekt, så kräktes jag när jag kom ner efter första turen på en stege. Tänker visa en bild som togs för nån vecka sedan. På vårt stora tak, över våra resp. verkstäder, hade mossa fått en kalasplats, tyckte de. Men med ett långt plaströr (elektrikerledningar) Lossar jag mossan från taket, och sen på med vattenslangen med högsta tryck spolas den ner. Det blev faktiskt riktigt rent, så här ser jag ut uppför stegen.

Sen gillar jag ju att göra saker som man ser resultatet på stört, t e x när jag målade långsidan på "stallet"

Det träd som står vid sidan om Wischytunnan är en Ginko. Jag hade nu tänkt visa några sommarblommar som fortfarande är i blom, eller blommat om, en liten lobelia som självsått sig i bland gruset,men efter detta strul jag haft med det "nya" systemet, ger jag upp.  Ha det så bra Ni alla
                                                                      Marianne
PS. Efter det att jag köpt dator, hade aldrig ens nuddat vid en förut, gick jag på en "nybörjarkurs" som hette Våga klicka. Ringde in och frågade om man behövde några förkunskaper. Absolut inte, fick jag till svar. Började med att " Starta datorn lägg i skivan och ta fram program ....." Det enda vi egentligen fick lära, var skifta mellan siffror och teckena  och att skifta från stor till liten bokstav. Gammal maskinskriverska som jag är kunde jag det, men inte en stavelse om vad tangenterna betydde. Det var pest och pina. Min underbara vän Ninne hjälpte mig, dels genom besök och dels via telefon, TACK NINNE. Det är tack vare henne jag hamnade på trädgårdsbloggen. Så småningom gick det ganska hyfsat. Sen brakade den bloggen ihop och en ny gjordes, som jag tack vare andra bloggare kunde lära mig nåt sånär. När den väl kom igång så visar det sig att den är på engelska !!!! Underförstått att alla kan engelska. Jag vägrar fortfarande att ge upp varken mitt modersmål eller land. (detta gäller alltså inte den här bloggen utan den andra som hette Trädgårdsblogg) Så lär jag mig med hjälp av andra bloggare kunna denna blogg något så när, och vad händer då ??? Jo denna ändras också, tar en evighet innan jag får fram en bild. Jag är väl inte tålamodet personifierat precis, så just nu känner jag för att lägga av helt. Framtiden får väl visa hur det blir. Men ett är säkert, jag kommer att sakna er alla. DS