Mammi Eken

Mammi Eken

onsdag 16 juni 2010

Lovade för ett tag sen, att skriva om det här, nu äntligen blir det av.

 Men allra först vill jag visa vår syrenbuske, som är enorm. Vilken tur att jag hann ta ett foto, innan den  blommat över.
Jag skall ju berätta om min askglasyr. Det är ju A och O från vilket träd askan kommer ifrån. Jag hade fått för mig att ha en blå underglasyr och sedan askglasyr som skulle rinna ner till ungefär en tredjedel. Jag testade och brände många gånger, men blev inte riktigt nöjd. Slutligen en gång när jag öppnade ugnen och kikade in, blev det bara WOOW. Det blev precis som jag tänkt mig. Blev överlycklig, en hel ugn med grejor som var exakt som jag ville de skulle va, glasyr som runnit exakt som jag önskade. Lite senare när vi hade den årliga konstrundan, fick jag  då en kommentar, jag aldrig glömmer. En dam stod och begrundade grejorna, och tittade på  en vas och sa : "Va fin den är, men det är ju synd att det har runnit runt om !!!        
Nej vi behövde ingen hantverkare, vi fixade det själva, hålet i väggen, där jag stått och bankat huvudet.



Ha det så gott
Marianne

6 kommentarer:

  1. Jisses, vilken gigant! Kan tänka mig att det doftar underbart när den blommar som bäst / gittan

    SvaraRadera
  2. Ha ha ha...Ja det är ju inte alla som förstår sig på konst!
    Jag tycker nog att man kan påstå, att syrènen, är den i särklass vackraste buske som finns.
    Jag verkligen älskar mina syrèner.
    Kram Åsa.

    SvaraRadera
  3. Tack mammi, jättefin kanna och servettringarna tilltalar mig också.
    Askglasyrer var ett av Makens riktigt stora glädjeämnen. Även den vedeldade ugnen var hans skötebarn. Nu står den kolossen "fastbyggd" i ett av våra utrymmen, eftersom den inte går att flytta. Minner om gamla VEDermödor....varje bränning tog ungefär fjorton timmar.

    SvaraRadera
  4. Först; Det är klart jag vill ha fler rosskott! Och nu när du sett irisen Midnight Majesty i full blom kanske du vill ha en bit av den!?

    Fantastisk syren, mina har börjat ta sig så jag hoppas få sen en sån syn här nån gång.

    Som alla andra har jag också hållit på lite med lera,var dock inget duktig på att göra själva grejorna. En del blev väl OK, men dreja lärde jag mig aldrig. Vi hade fottrampade drejskivor......Men att glasera, där blev t.o.m. lärarinnan mycket imponerad. Jag exprimenterade vilt och har en å annan grej kvar som är riktigt snygga faktiskt - alltså tack vare glasyrerna!
    Men en del "folk" är konstiga, dom vill bara ha sånt som ser fabriksgjort ut!!

    SvaraRadera
  5. Hahaha vilken knäppgök som inte fattade bättre.
    Ja så är det när man är konstnär Man får tåla mycket men du ta inte åt dig. Det är massor som älskar dina alster så som du gjorde när du öppnade ungsdörren.
    Visst är det kul och spännande att öppna dörren. Vilka överraskningar det kan bli. Ibland bra ibland dåliga...Dina saker är ursnygga.
    Syrenen är magnefik Oj oj oj....
    Kramizzz på dig // Lotta

    SvaraRadera
  6. Det fina med konstnärer är att det ena aldrig blir likt det andra.Härlig syrenbuske och fin bukett som nästan luktar hit. Vi hade några innan men de tog överhanden i rabatten så vi tvingades gräva upp dem. Jag har varit lite slö ett tag med bloggen så det tog lite tid att kommentera. Måste ta ett break ibland fast det blev inte länge. Ha de gott. Kram. Anita

    SvaraRadera

Jag blir så glad, för varenda kommentar.