Glädjen har förbytts till sorg.

Min tanke var att göra ett roligt inägg ang min fanatiska rädsla för att något händer med ögonen, att någon rör vid dem. Gick igenom min andra ögonoperation, och skulle skriva om den på ett kul sätt.
Tyvärr byttes glädjen av det bort mot en stor sorg. Vårt äldsta barnbarn fick för 3 år sedan ett missfall, och vi var alla bedrövade av det. Nu var hon med barn igen, hade bytt till en stor ny lägenhet, barnvänligt, de har fasta jobb båda och allt såg ljust ut för dem. De var så stolta och glada över det väntande barnet. Hon var i femte månaden, och var på en rutinkontroll i fredags. Hon hade i praktiken tillgång till deras personal när helst hon ville, just p gr a att hon drabbats av missfall, så hon inte behövde oroa sig i onödan, utan bara åka in till Sjukhuset. I fredags konstaterades det att barnet var dött, en liten flicka.
Förra lördagen var våra barn med resp och våra barnbarn här, och bl a diskuterades det namn. Mitt föslag , Jonna, skulle bli ett extra namn. Som vanligt var stämningen god och skratten ekade. Just nu har jag svårt att föreställa mig att det kan bli så, någonsin igen. Tiden läker alla sår, heter det så vackert, men det är inte sant.

Marianne