Känner Ni för att dra på smilbanden i det här snökaoset ?

Det handlar om den där Eken.  Vi var med i en pristävling om Skånes pampigaste träd, och eftersom vi slog minimikravet gott och väl, så skickade vi in en bild. Nej då vi vann inte.             Nu kommer jag till det jag ler åt ibland. Vi hade en liten katt, som älskade att klättra i träd. En gång fick jag ut med konseröppnaren, för han kände igen ljudet, och det funkade.
En dag hör jag hur han jamar och till slut hittar jag honom uppe i just vår stora ek. Han hade krupit långt ut på en gren, och kunde eller vågade inte gå tillbaka. Herregud vad gör jag ?  
Jo vi har en ganska hög trappstege, som jag fällde ut, och jag klättrade upp så högt jag vågade.

Det var när jag fortfarande hade höjdskräck. Kattstackarn måste ju ner, så jag får tag om en liten gren och tänkte försöka få tag i honom, eller han kanske skulle hoppa ner. Jag höll ett hårt tag om grenen och drog den långsamt neråt. Va tror ni hände. Jo grenen brast, och eftersom jag dragit den ganska långt neråt, så blev det rena katapulten. Stackaren for upp mot himmelens höjder, vände sig i luften och landade naturligtvis på tassarna. Jag tog upp honom direkt och kände så han inte brutit något eller skadat sig. Katten var o.k, men jag skrattade något otroligt efteråt.

Stormen Gudrun tog vår ena ek på affärsgaveln, men vi har en kvar. Den där knäppgöken som inte fäller sina blad helt, förrän de nya är på gång. Så det är till att räfsa löv från sept. tills de nya kommer i april. Nu i vinter har jag inte kunnat ta bort de, p ga att vi har snö, i mängder. Men på den mörka kvällen lyser den så här i alla fall.

Vid en här tiden i fjor, var jag en stolt en som visade hur vackra vintergäcken var, nu ligger de under ½ m snö, och det bara vräker ner och som om det inte vore nog, skall vi få mer på lördag

Ha det så bra

Marianne