Denna vackra blomsterkvast

fick jag av en man i går, nej inte maken. Varför det då ? Jo vi var och hämtade vår nya bil, och då fick jag dessa. Tar nog ett tag innan man hinner lära sig alla finesser som finns, en hel del onödiga tycker jag. Huvudsaken är ju att den fungerar.

Vasen i sig har en särskilld historia, som kommer nedan.

Att bli så oerhört glad av att se detta ögonblick, går ej att beskriva

Att se en man köra åkklippare, är väl inget konstigt. Jo för oss. Han har ju varit sängbunden sen jan. 2012, alltså 16 mån, en evighet, men att se honom dag för dag bli bättre, är helt underbart. Att han håller ratten lite konstigt, beror på att han precis har undvikit en rabatt vid hörnan. Frisyren vindrufs, beror faktiskt på att det blåst rejält. 

Vasen, som min bukett står i, har jag ärvt av min mor, som berättade att det har gjorts "kopior" på snapsglasen från Wasa. Om det är sant vet jag inte, i så fall var det rejäla snapsar på den tiden.

Det växer och blommar, så jag hinner inte med. Den här gamla emaljgrytan, var kvar när vi köpte den här gården. Synd att göra hål i botten, tyckte jag. Problemet löstes av sig själv. När jag väl kom på att ta tag i den, var där ett stort rosthål i botten, perfekt.

Ha det så gott Ni alla

Marianne