Varför

försöker jag egentligen göra ett inlägg, har absolut ingenting som är positivt att skriva om. Tack och lov har det fixat sig tillfälligt med värmesystemet. Det känns som om alla världens bekymmer vilar på mig. Vi är inte troende, för då kommer frågan direkt. Om det finns nån Gud eller från nån annan religion, varför drabbas då en och samma person av allt he-te som tänkas kan. Han har genomlidit, Polio (inga följder) skelettcancer (benamputation 23 år gammal) en stroke för 10  år sen, nu brusten aorta op. 2 ggr, gallsten, tarmvredsop. plus en massa annat. I samband med detta slogs njurarna ut. 14 ggr har ambulans hämtat honom. Känner mig så vanmäktig över att inte kunna göra mer för honom. Har ju 24 timmars personlarm, så jag kan ju gå ut på tomten och både höra och känna (vibr.) när han behöver hjälp. Jo, jag kan ju "bestämma" när jag kan bryta ihop, nämligen de dagar han är på dialys. För 3 veckor sen föll jag och skadade mitt knä. Kunde ju inte åka in akut, eftersom det inte var nåt livshotande, hade ingen möjlighet att sitta där och vänta. Ringde ena dottern, hon lyckades fixa tid hos en läkare ung. 1 timme senare, vår andra dotter körde hit för att skjutsa mig till läkaren (kunde inte själv köra) och så ringde de vår son, som fick ta sig kvickt ut här för att "passa" sin far. Som tur var inget brutet eller brustit, vilket jag var rädd för. Hart fortfarande bandage och ont i knät. Är det underligt att jag ser allt i nattsvart? Känner inte för att snart börja julpynta här inne, det räcker mer än väl med alla julsaker jag tvingats ta fram i butiken.

Visserligen finns det något vackert med hösten, men för mig är den en glädjedödare. Denna färgklick hittade jag ute vid vår gärdsgård

Tack och lov har vi en glädjespridare i vår älskade hund Daddis, som ligger här i min sängplats och väntar på att jag skall lägga mig, nytvättad och fin och helt underbar (men gillade inte veterinärbesöket) och tycker inte om åkselen.

Ha det gott

Marianne